Posts Tagged ‘miljöpartiet’

Recension av min bok Politik – hur gör man? i Alingsås tiding

juni 11, 2010

En uppgörelse med Socialdemokraterna

2010-06-09 BOKSLÄPP:: Lena Klevenås har väl alla alingsåsare hört talas om?
Men vem är hon och vad vill hon?
Är hon bara en enveten rödstrumpa i politiken?

Lena Klevenås har mycket att berätta om sitt politiska äventyr. Och det gör hon förtjänstfullt, och mycket välskrivet, i sin senaste bok, ”Politik – hur gör man?”
Den borde många läsa ett valår som 2010.
Bokens titel kunde lika gärna vara Spelet bakom kulisserna, Ett spel för galleriet – eller varför inte Toppolitikens baksida.

LENA KLEVENÅS halkade in i politiken på 1970-talet, mest för att försöka rädda den nedlagda skolan i pappas, Torsten Ingeborn, hemby Ödenäs.
Som lärare och småbarnsmamma fanns egentligen inte så mycket tid för politik, men Lena hade fått smak – eller blodad tand, som det understundom heter, och hon blev 20 år senare socialdemokratisk riksdagsledamot.
I ”Politik – hur gör man?” beskriver hon mycket tydligt sin frågeställning. Och denna undran känns berättigad, när hon skildrar sina möten med socialdemokratiska partikamrater – från kommunens starke man och distriktsstyrelsens toppar till den verkliga gräddan i partiet.

VÄGEN IN i riksdagen 1991 var inte lätt och fram tills hon lämnade rikspolitiken 1998 hade hon kämpat för sin sak genom suppleantplatser i jordbruks- och kulturutskotten och några år som ledamot i utrikesutskottet.
Men Lena Klevenås vågade inte Socialdemokraterna släppa fram. Hon var besvärlig för sitt parti.
Här kom en relativt ung, oerfaren lokalpolitiker in i sossarnas finrum och pratade tredje världen, vattenbrist i U-länder, bistånd, vapenexport och mänskliga rättigheter.
För att inte tala om det kanske värsta av allt – att ifrågasätta begreppet tillväxt.
Det var inte dessa frågor regeringspartiet ville bekymra sig om under den inhemska ekonomiska krisen första hälften av 1990-talet.

KLEVENÅS intressanta bok känns som hennes behövliga uppgörelse med Social­demo­kraterna, för de oförrätter hon säkert anser sig utsatt för under åren som riksdagsledamot (S).
Men hon ger ändå inget sken av bitterhet, bara fortsatt kamplust. Nu, sedan 2003, i Miljöpartiet, där hon i personvalet 2006 var ett drygt tiotal röster från en ny riksdagsplats – för ett annat parti.
Lena fortsätter alldeles säkert att jobba för världens barn och folk. Precis som hon gjort i de fantastiskt många bokstavsgrupperingarna, som hon förklarar i boken och ni hittar i fotnoten på slutet.

Senaste lokala kampen i Alingsås nämner hon också; tio stora Nolhagabokar och några ekar fälldes för en ny gatusträckning bara hundratalet meter från hennes egen bostad. ”Jag och många mådde dåligt, men beslutet var demokratiskt fattat och vetskapen att vi gjort allt vi kunnat gjorde det mer uthärdligt”.

MÖJLIGEN formades Lena Klevenås trygghet i det hon själv så fint beskriver i inledningen av boken.
Året är 1953, Lena är sex år och familjen semestrar i Skyllberg utanför Askersund. Vid fundamentet till en järnvägsbro sänker pappa Torstens starka armar ner henne i en brusande å .
”Det var härligt, jag var helt trygg och jag njöt av det strömmande vattnet.”

THOMAS FRANSSON
0322-67 00 45
thomas.fransson@alingtid.se

Annonser

Betygen står i vägen för den goda skolan

juni 1, 2010

I dagens GP skriver Per Acke Orstadius en artikel med rubriken Betygen står i vägen för den goda skolan.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.380191-betygen-star-i-vagen-for-den-goda-skolan
Jag håller med honom! Hans viktigaste slutsats är att betygen är förödande för de elever som bäst behöver motivation. Han bygger det på forskning. Jag bygger det på min erfarenhet, tjugo år som lärare i grundskolan.
Betyg skadar ofta barns självförtroende och får många att helt tappa lusten.

Arbetet med att dokumentera och sortera tar också förfärligt mycket tid från den undervisning som skulle kunna vara så livsbejakande och rolig om man inte behövde betygsätta allt.

Vittraskolan i Alingsås har en politisk debatt på nätet bland sina elever. De inbjuder oss politiker att delta. Roligt! De undrar vad vi tycker om betygen. Jag tipsar dem om GP:S artikel och att de läser den.

Har också tipsat om debatten mellan Maria W och Jan B om flumskolan. Vems skolpolitik är det som bygger på forskning? Inte är det folkpartiets! Så vad då flum?

Elever behöver uppmuntran, kärlek, tid med lärare och lagom utmaningar. Det viktigaste i skolan är att stödja självständigt tänkande, samarbetsförmåga och kreativitet. Det är nästan omöjligt att betygsätta.

Påverkanstorg och jämkning

maj 18, 2010

I helgen var jag så kallad IPA, inflytandepunktsansvarig på två påverkanstorg på MP-kongressen. Den första var hanterlig, men ett lagom antal frågeställningar och ett lagom antal ombud som ville kommentera och diskutera . Det var varmt och trångt, men det gick.

Det andra påverkanstorget var helt orimligt, hela valmanifestet på en inflytandepunkt! Alltför många skulle diskutera allt för mycket samtidigt. Meningen med torgen är att ombud ska kunna diskutera sig samman när de har likalydande förslag, men då måste de ju också vara där samtidigt och vilja göra det. Det var inte alltid de ville det. Alltför många hade bara fasta mandat. Dvs fick inte förändra det förslag som lagts tidigare. Synd!

Det kändes bra ändå att på en viktig punkt lyckades Lena och Linnea från Halland resp Dalarna att jämka ihop sina förslag om kultur. De hann t o m skriva rent det och sätta upp det på väggen innan tiden var slut. Däremot hann ju inte all de som stöttat de två ursprungsförslagen ta ställning till det jämkade förslaget. De var många, men fanns inte på plats när jämkningen var klar för att ta ställning till slutversionen.

Så hur skulle jag redovisa detta i protokollet? I sex timmar, inklusive en kort lunch, jobbade jag och Daniel som delade på ansvaret för detta påverkanstorg med efterarbetet. Vi tog ner alla lappar, sorterade, läste och skrev protokoll ner på allra lägsta detaljnivå. Hur många som stött det ena eller andra förslaget skulle redovisas liksom vilket som kunde bedömas vara torgets huvudförslag. Allt skulle med. Teresia hjälpte till. Allt skulle in i datorn, godkännas och sedan skrivas ut i god tid inför beslutsgenomgången påföljande dag så att alla fick tid att läsa.

Jag redovisade det jämkade förslaget om kultur som huvudförslag och det gick igenom. Roligt! Och precis som Peter sa, valmanifestet blev bättre än det ursprungliga förslaget.

Politik – hur gör man?

maj 12, 2010

Nu är den klar, min bok om varför jag blev intresserad av politik, vad jag försökte göra och hur det gick. På sätt och vis gick det ju väldigt bra. Hela mitt liv blev mycket intressantare och roligare för att jag i 20-årsåldern bestämde mig för att göra vad jag kunde för att Ödenäs skola skulle öppnas igen. Det lyckades! Och jag blev socialdemokrat. För mig betydde det att jag upptäckte politik som det fantastiska verktyg det är för oss vanliga människor.

Mitt internationella engagemang fick sitt utlopp i det socialdemokratiska partiet där jag stortrivdes, särskilt under Olof Palmes ordförandeskap. Så småningom blev jag invald i riksdagen. Det var helt fantastiskt, men svårt, när man inte gillar att kompromissa. Särskilt inte när jag skulle skära 5 miljarder! i biståndsbudgeten. Efter två mandatperioder blev jag utslängd för att jag var för bråkig.

Det är särskilt kul för mig att S nu tvingas göra det mesta av vad jag ville att vi skulle göra då, på 90-talet. Själv gick jag med i MP 2003. Blev varmt mottagen. Hade jag vetat hur varmt hade jag gjort detta tidigare.

Jag tror på politiken! Kanske kan några fler bli inspirerade att försöka sig på detta viktiga och roliga hantverk. Det är vad jag hoppas med min bok. Du hittar den på GML Print om Demand

Vad är det för skillnad mellan röd och blå skolpolitik?

april 5, 2010

Tittade på skolfront på Påskdagen. Övertygade politiker från moderaterna respektive socialdemokraterna hävdade att det var stor skillnad på skolpolitiken beroende på vem som styrde. Särskilt framhöll de lärartätheten och andelen behöriga lärare. Socialdemokraten menade att lärartätheten var större var större i röda kommuner och moderaten hävdade att andelen behöriga lärare var större i blå kommuner.

Sanningen är att det inte är någon större skillnad alls på lärartäthet och lärarbehörighet!

Kanske är det dags att på allvar undersöka vad det är som gör att så många elever inte klarar att nå målen i grundskolan i stället för att träta om det är vänster eller höger som har rätt skolpolitik. Den enda skillnaden mellan röda o blå kommuner var att betygen var högre i de blå, men det är ett resultat av skillnaderna i föräldrarnas utbildningsnivå. Vill man att alla ska nå målen borde det alltså vara det som man ska kompensera för, eller?