En skola för de utvalda?

april 7, 2014

Läser Göran Greiders artikel i Dagens ETC 2 april, ”Milton Friedmans skola för de utvalda”. Varför har vi egentligen ett fritt skolval och vad leder det till? GG:s analys är att priset för att låta några begåvningsreserver från förorterna få möjlighet att ta sig till en elitskola är att den efterlämnade klassen dräneras på de studiebegåvade eleverna som lärarna förr alltid kunde lita på fanns i varje klass. Elever som var en förebild för de övriga, ett exempel på att det där med att plugga också var en möjlighet. Resultatet av den gamla sortens klasser var att resultaten för de smått ointresserade steg, vilket gynnade hela samhället.

När alla studiemotiverade elever försvinner från en klass sjunker resultaten från dem som blir kvar som en stenar i vatten. Det är det vi ser nu. Inte ens blir resultaten för de elever som söker sig bort bättre heller utan ligger i stort sett still.

Det kanske inte bara är lärarnas status och löner som behöver höjas. Också skolklassens status som grupp måste uppvärderas. En klass är en fungerande enhet som höjer resultaten för de flesta elever.

Om priset för det fri skolvalet är sjunkande skolresultat för elevgruppen som helhet, då var det väl ingen bra idé, eller?

 

Ingen bostad till den romska familjen

mars 27, 2014

Idag fick jag äntligen besked. Skulle fått det förra tisdagen. Har ringt o ringt men inte fått tag på personen som kan svara. Nu träffar jag mamman utanför Systemet i Alingsås där hon säljer Faktum. De bor tillfälligt på hotell några dagar till. Går in o ringer ytterligare en gång. Då får jag svar NEJ.

Samtal i grillkåtan

mars 22, 2014

Framtidsveckan i Alingsås tjuvstartar idag med bl a Samtal i min grillkåta på Sidenvägen 13, där man kan sitta ner en stund runt elden, ta en kopp kaffe o prata om politik och vad man vill. Spännande att se hur många som kommer. Max 12 ryms i den. Den är större inuti än vad det ser ut som utifrån. Renfällarna hänger ute i solen. Nu ska jag ta in ved o förbereda kaffekoket. Får nog bli full panna idag.

Kl 18-20, Sidenvägen 13 i Alingsås

Kolla gärna övrigt program under hela veckan på framtidsveckan.se

Att skugga en lärare

mars 18, 2014

Lärarförbundet inbjuder politiker att ”skugga en lärare” för att vi ska få en inblick i och bättre förståelse för skolvardagen. Kampanjen startade i höstas och det har varit lättare sagt en gjort att få en lärare att skugga. Den startade väl på riksnivå utan att man hade riktig koll på om lärarna var så intresserade att släppa politiker in på livet en hel dag.

Men igår var det äntligen dags för mig. David som har en 2-3:a i Hemsjö kyrkskola utanför Alingsås välkomnade mig och jag satt i lärarrummet redan 7.30 för det är då han brukar var där. Till min glädje välkomnade han varje elev med namn o ögonkontakt o släppte in dem en o en i klassrummet. Det kände lite som Montessori och stämningen var lugn o arbetsro fanns. Alla fick kort berätta vad de gjort under helgen. Jag fick också berätta vem jag var och varför jag var där. Det lustiga var att klassen huserade i det klassrum där jag själv arbetade i början på 70-talet. men då satt det uppstoppade fåglar på väggen. Och jag har varit där många gånger sedan dess, som kontaktpolitiker till rektorsområdet när jag var ersättare i barn- och ungdomsnämnden förra mandatperioden.

Så småningom blev det matteverkstad och jag följde med David och alla elever som ville, ut för att göra kvadrater och triangler av pinnar och jobba med division och addition genom att kasta kottar o stenar på träd. Det blåste och var kallt.

Kaffet i lärarrummet var extra gott och återseendet med personalen inom skolan värmde också. Jag kände att jag var välkommen. Vi hann diskutera förslag om skolan som nu börjat dyka upp. Stödet för högre löner var massivt. Hellre det är mindre klasser. Och jag håller med. Utan att locka många sökanden till lärarutbildningarna, så att det blir konkurrens om platserna och lite status att bli lärare, kommer vi aldrig att få riktigt bra lärare. Och forskningen och OECD kommer till samma slutsats som facket och lärarna. Konstigt att Alliansen missat att göra det bästa för skolan.

Manifestation för demokratin

mars 16, 2014

I Alingsås finns ett Demokratiforum, som på uppdrag av kommunfullmäktige för att driva och utveckla den lokala demokratin. Vi är åtta fritidspolitiker, en från varje parti i fullmäktige.

I lördags gjorde vi en manifestation på Kungsgatan. Iklädda gula västar med DEMOKRATIFORUM på ryggen, beväpnade med en enkät och våra ipads, försökte vi komma till tals med alingsåsarna för att få deras syn på hur väl demokratin fungerar i Alingsås. Finns det något parti som speglar deras åsikter? Upplever de att politikerna lyssnar på dom? Är de nöjda med sina möjligheter att påverka det som händer i kommunen?

Vi som är politiker på vår fritid tycker ju att politik är bland det roligaste och viktigaste som finns. För oss som är aktiva känns det väldigt konstigt att bara 3 % av befolkningen är medlemmar i något politiskt part. Och trenden är nedåtgående. Hur kan det komma sig att inte fler vill vara med och påverka vad som sker?

Många ville inte prata med oss, gick förbi o tittade stadigt framåt. Men många stannade upp och svarade snällt på enkätfrågorna. För dem som aldrig pratat med någon politiker var det ju inte lätt att svara på frågan om politikerna lyssnade, så där blev det ibland bara en kommentar: – Har aldrig försökt.

Vi inbjöd alla till två kvällar i Framtidsveckan, den 23 och 25 mars att komma o prata med politiker. Då ska vi åtta vara på Teliahuset vid Stora torget mellan 18-21. Rubriken är: Närproducerad demokrati, vill du vara med?

Det som slog mig efter några samtal var att vi kanske borde agera tillsammans oftare. Var o en för sig inbjuder ju partierna till alla möjliga möten, men då måste man ju redan veta vilket parti man gillar. Kanske är det lättare att komma och prata med fler på samma gång? Vi får se nästa tisdag-torsdag.

En annan intressant kommentar var: Jag har aldrig blivit uppringd! Kunde inte låta bli att fråga om han inte själv hade tänkt på att ta något eget initiativ?

Och det allra mysigaste och längsta samtalet hade jag med en dam, som nog vara i 90-årsåldern. Kom som flykting till Sverige efter kriget, mamma till två barn, hur de blev bemötta och hur det var då och är nu. Med tiggare på gatorna. Vi blev nästa vänner…

 

Bostad sökes till romsk familj

mars 14, 2014

Ringer o tjatar, förklarar, på tisdag ska jag få besked om huset.

 

Mina romska vänner behöver ett jobb!

mars 4, 2014

Jag har blivit god vän med två romer som säljer Faktum i Alingsås. Mannen, 32 år har varit i Sverige i åtta år. Hans sambo något år kortare. De har två barn, 6 och 7 år. Det yngsta är fött i Sverige och har alltså bott här i hela sitt liv. Får barnbidrag som andra barn? Nej!

Många alingsåsare försöker hjälpa dem på olika vis. Vad jag sett är det ingen som är ovänlig mot dom. Det känns skönt. Men deras situation är inte hållbar. De har inte rätt att uppehålla sig här. EU-medborgare har bara rätt att vara här i tre månader för att söka arbete. Nu har det beslutats att de måste lämna landet. Beslutet är överklagat av socialförvaltningen i Angered som har fått dem tilldelade sig för att de en gång bott där. De har bott på många ställe i Göteborg…..

Vid jul var det många som var generösa mot tiggare och andra fattiga människor. Pengar o julklappar o mat delades ut. Men det de behöver är i första hand ett jobb och en riktig bostad. Mina vänner är nu hemlösa. Bodde senast tillsammans med elva andra i en trerumslägenhet. Har nu fått nödboende några dagar i taget. Har bett om lägenhet och biljettpengar till Alngsås där de är Faktumförsäljare.

Det enda som behövs för att deras tillvaro ska bli lugn är att någon av dem får ett jobb, ett riktigt jobb om än litet o dåligt betalt. Kanske kan han bli tidningsbud, tänker jag o följer honom till vtd:s kontor, där han blir antecknad. Kanske kan han bli fönsterputsare? Han är beredd att arbeta med vad som helst för att försörja sin familj.

Jag tänker på Karl-Oskar o Kristina som för mer än hundra år sedan utvandrade till Amerika, när de inte kunde överleva här hemma. Människor gör allt vad de kan för att klara sig o sina barn. Att stanna kvar i misär och elände är inget alternativ.

På gatan där jag bor står ett tomt hus, ägt av ett byggbolag. Det har stått tomt hela vintern. Jag har frågat om de kan hyra ut det under en period till en romska barnfamilj. Ännu har jag inte fått svar.

Vi har så stor möjligheter i Sverige och vi har också under mer än 500 år diskriminerat romerna. Bara kört bort dom, när de har velat slå sig ner. Sakta börjar vi förstå att vi måste sluta med denna månghundraåriga diskriminering. Låt oss börja med nutidens Karl-Oskar o Kristina i Alingsås!

Min fråga till dig är alltså: Skulle du kunna erbjuda ett jobb eller en bostad till en fin liten familj som behöver få känna sig lugna och trygga här hos oss i Sverige?

EU-kandidat för Miljöpartiet på plats 33

februari 26, 2014

Miljöpartiet har fastställt sin lista till EU-parlamentsvalet den 25 maj. Valberedningen hade inte förslagit mig alls men jag ställde upp i medlemsomröstningen o hamnade på plats 33, valsedelns baksida alltså. Varför ställer jag upp? Någon chans att komma in har jag ju knappast.

Jo, jag ställer upp av flera skäl. Framförallt för att Miljöpartiet är ett så bra parti och ingår i en partigrupp i EU, European Green Party, EGP, vars fokus är klimatfrågorna. Och det är bråttom nu att få till politiska beslut för att hejda de värsta konsekvenserna av klimatförändringen.

MP har suveränt bra kandidater på de första platserna. Isabella Lövin som nu blir etta har varit med en period och arbetat med fiskefrågor på ett otroligt konstruktivt och framgångsrikt sätt. Hela EU:s fiskepolitik är ändrat tack vare hennes goda arbete. Kanske kommer vi att få hållbara bestånd av fisk nu så att människor även i framtiden kommer att kunna äta fisk till middag.

På andra plats står Peter Eriksson, f d språkrör och en klippa! Erfaren och klok. På tredje plats Bodil Ceballos, nu ledamot i riksdagens utrikesutskott, som jag samarbetat mycket med i Miljöpartiets internationella arbete. Hon är jurist, mycket språkkunnig, har arbetat som handläggare i EU-parlamentet tidigare och har massor av bra kontakter både i EU och globalt. Kommer att bli en mycket värdig EU-parlamentariker. Miljöpartiet har nu två platser men opinionssiffrorna pekar på att vi får tre. Och det hoppas jag verkligen!

Jag är alltså glad åt att vara kandidat på listan, för det gör det lättare och roligare att det finns någon lokal kandidat att knyta upp kampanjandet till. Och vi har ju alla samma mål: Ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart EU, helt enkelt ett grönare EU.

Det finns ett skäl till att jag ville stå på listan. Det är för få kandidater som är 65 +. Bland väljarna är 27 % över 65. På vår lista finns bara jag och författaren Bertil Torekull, 82 år. jag tycker att listan ska representera väljarna på ett bra sätt och gillar inte att man diskriminerar äldre kandidater! Så jag är glad att medlemmarna i MP röstade in mig på listan.

Om jag mot förmodan skulle komma in? Då skulle jag vilja arbeta för romernas mänskliga rättigheter.

Dags att börja blogga igen!

februari 19, 2014

Det var ett tag sen sist! Det sista inlägget var jag så stolt över, recensionen i AT om min bok, Politik hur gör man, att jag ville att det skulle ligga överst länge. Nu har det legat där i fyra år…..

Läser i Dagens ETC en underbar artikel med rubriken: Tanzania inför barnbidrag för alla medborgare! Efter ett storskaligt test i tre år är resultaten så goda att man nu inför det för alla. Äntligen! Barnen är mätta och går i skolan. Föräldrarna får tid över till annat än att kämpa för omedelbar överlevnad. Tid för att starta produktion och företag.

Min idé om ett Globalt barnbidrag finansierat av en Tobinskatt behövs inte längre! När regeringar i ”fattiga” länder och biståndsorganisationer av olika slag fattat att det är vanlig enkel social välfärd som behövs, så kan fattigdomen utrotas. Yippi!

Så enkelt är det: Just give money to the poor!

 

Recension av min bok Politik – hur gör man? i Alingsås tiding

juni 11, 2010

En uppgörelse med Socialdemokraterna

2010-06-09 BOKSLÄPP:: Lena Klevenås har väl alla alingsåsare hört talas om?
Men vem är hon och vad vill hon?
Är hon bara en enveten rödstrumpa i politiken?

Lena Klevenås har mycket att berätta om sitt politiska äventyr. Och det gör hon förtjänstfullt, och mycket välskrivet, i sin senaste bok, ”Politik – hur gör man?”
Den borde många läsa ett valår som 2010.
Bokens titel kunde lika gärna vara Spelet bakom kulisserna, Ett spel för galleriet – eller varför inte Toppolitikens baksida.

LENA KLEVENÅS halkade in i politiken på 1970-talet, mest för att försöka rädda den nedlagda skolan i pappas, Torsten Ingeborn, hemby Ödenäs.
Som lärare och småbarnsmamma fanns egentligen inte så mycket tid för politik, men Lena hade fått smak – eller blodad tand, som det understundom heter, och hon blev 20 år senare socialdemokratisk riksdagsledamot.
I ”Politik – hur gör man?” beskriver hon mycket tydligt sin frågeställning. Och denna undran känns berättigad, när hon skildrar sina möten med socialdemokratiska partikamrater – från kommunens starke man och distriktsstyrelsens toppar till den verkliga gräddan i partiet.

VÄGEN IN i riksdagen 1991 var inte lätt och fram tills hon lämnade rikspolitiken 1998 hade hon kämpat för sin sak genom suppleantplatser i jordbruks- och kulturutskotten och några år som ledamot i utrikesutskottet.
Men Lena Klevenås vågade inte Socialdemokraterna släppa fram. Hon var besvärlig för sitt parti.
Här kom en relativt ung, oerfaren lokalpolitiker in i sossarnas finrum och pratade tredje världen, vattenbrist i U-länder, bistånd, vapenexport och mänskliga rättigheter.
För att inte tala om det kanske värsta av allt – att ifrågasätta begreppet tillväxt.
Det var inte dessa frågor regeringspartiet ville bekymra sig om under den inhemska ekonomiska krisen första hälften av 1990-talet.

KLEVENÅS intressanta bok känns som hennes behövliga uppgörelse med Social­demo­kraterna, för de oförrätter hon säkert anser sig utsatt för under åren som riksdagsledamot (S).
Men hon ger ändå inget sken av bitterhet, bara fortsatt kamplust. Nu, sedan 2003, i Miljöpartiet, där hon i personvalet 2006 var ett drygt tiotal röster från en ny riksdagsplats – för ett annat parti.
Lena fortsätter alldeles säkert att jobba för världens barn och folk. Precis som hon gjort i de fantastiskt många bokstavsgrupperingarna, som hon förklarar i boken och ni hittar i fotnoten på slutet.

Senaste lokala kampen i Alingsås nämner hon också; tio stora Nolhagabokar och några ekar fälldes för en ny gatusträckning bara hundratalet meter från hennes egen bostad. ”Jag och många mådde dåligt, men beslutet var demokratiskt fattat och vetskapen att vi gjort allt vi kunnat gjorde det mer uthärdligt”.

MÖJLIGEN formades Lena Klevenås trygghet i det hon själv så fint beskriver i inledningen av boken.
Året är 1953, Lena är sex år och familjen semestrar i Skyllberg utanför Askersund. Vid fundamentet till en järnvägsbro sänker pappa Torstens starka armar ner henne i en brusande å .
”Det var härligt, jag var helt trygg och jag njöt av det strömmande vattnet.”

THOMAS FRANSSON
0322-67 00 45
thomas.fransson@alingtid.se