Archive for the ‘Skolan’ Category

Recension av min bok Politik – hur gör man? i Alingsås tiding

juni 11, 2010

En uppgörelse med Socialdemokraterna

2010-06-09 BOKSLÄPP:: Lena Klevenås har väl alla alingsåsare hört talas om?
Men vem är hon och vad vill hon?
Är hon bara en enveten rödstrumpa i politiken?

Lena Klevenås har mycket att berätta om sitt politiska äventyr. Och det gör hon förtjänstfullt, och mycket välskrivet, i sin senaste bok, ”Politik – hur gör man?”
Den borde många läsa ett valår som 2010.
Bokens titel kunde lika gärna vara Spelet bakom kulisserna, Ett spel för galleriet – eller varför inte Toppolitikens baksida.

LENA KLEVENÅS halkade in i politiken på 1970-talet, mest för att försöka rädda den nedlagda skolan i pappas, Torsten Ingeborn, hemby Ödenäs.
Som lärare och småbarnsmamma fanns egentligen inte så mycket tid för politik, men Lena hade fått smak – eller blodad tand, som det understundom heter, och hon blev 20 år senare socialdemokratisk riksdagsledamot.
I ”Politik – hur gör man?” beskriver hon mycket tydligt sin frågeställning. Och denna undran känns berättigad, när hon skildrar sina möten med socialdemokratiska partikamrater – från kommunens starke man och distriktsstyrelsens toppar till den verkliga gräddan i partiet.

VÄGEN IN i riksdagen 1991 var inte lätt och fram tills hon lämnade rikspolitiken 1998 hade hon kämpat för sin sak genom suppleantplatser i jordbruks- och kulturutskotten och några år som ledamot i utrikesutskottet.
Men Lena Klevenås vågade inte Socialdemokraterna släppa fram. Hon var besvärlig för sitt parti.
Här kom en relativt ung, oerfaren lokalpolitiker in i sossarnas finrum och pratade tredje världen, vattenbrist i U-länder, bistånd, vapenexport och mänskliga rättigheter.
För att inte tala om det kanske värsta av allt – att ifrågasätta begreppet tillväxt.
Det var inte dessa frågor regeringspartiet ville bekymra sig om under den inhemska ekonomiska krisen första hälften av 1990-talet.

KLEVENÅS intressanta bok känns som hennes behövliga uppgörelse med Social­demo­kraterna, för de oförrätter hon säkert anser sig utsatt för under åren som riksdagsledamot (S).
Men hon ger ändå inget sken av bitterhet, bara fortsatt kamplust. Nu, sedan 2003, i Miljöpartiet, där hon i personvalet 2006 var ett drygt tiotal röster från en ny riksdagsplats – för ett annat parti.
Lena fortsätter alldeles säkert att jobba för världens barn och folk. Precis som hon gjort i de fantastiskt många bokstavsgrupperingarna, som hon förklarar i boken och ni hittar i fotnoten på slutet.

Senaste lokala kampen i Alingsås nämner hon också; tio stora Nolhagabokar och några ekar fälldes för en ny gatusträckning bara hundratalet meter från hennes egen bostad. ”Jag och många mådde dåligt, men beslutet var demokratiskt fattat och vetskapen att vi gjort allt vi kunnat gjorde det mer uthärdligt”.

MÖJLIGEN formades Lena Klevenås trygghet i det hon själv så fint beskriver i inledningen av boken.
Året är 1953, Lena är sex år och familjen semestrar i Skyllberg utanför Askersund. Vid fundamentet till en järnvägsbro sänker pappa Torstens starka armar ner henne i en brusande å .
”Det var härligt, jag var helt trygg och jag njöt av det strömmande vattnet.”

THOMAS FRANSSON
0322-67 00 45
thomas.fransson@alingtid.se

Betygen står i vägen för den goda skolan

juni 1, 2010

I dagens GP skriver Per Acke Orstadius en artikel med rubriken Betygen står i vägen för den goda skolan.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.380191-betygen-star-i-vagen-for-den-goda-skolan
Jag håller med honom! Hans viktigaste slutsats är att betygen är förödande för de elever som bäst behöver motivation. Han bygger det på forskning. Jag bygger det på min erfarenhet, tjugo år som lärare i grundskolan.
Betyg skadar ofta barns självförtroende och får många att helt tappa lusten.

Arbetet med att dokumentera och sortera tar också förfärligt mycket tid från den undervisning som skulle kunna vara så livsbejakande och rolig om man inte behövde betygsätta allt.

Vittraskolan i Alingsås har en politisk debatt på nätet bland sina elever. De inbjuder oss politiker att delta. Roligt! De undrar vad vi tycker om betygen. Jag tipsar dem om GP:S artikel och att de läser den.

Har också tipsat om debatten mellan Maria W och Jan B om flumskolan. Vems skolpolitik är det som bygger på forskning? Inte är det folkpartiets! Så vad då flum?

Elever behöver uppmuntran, kärlek, tid med lärare och lagom utmaningar. Det viktigaste i skolan är att stödja självständigt tänkande, samarbetsförmåga och kreativitet. Det är nästan omöjligt att betygsätta.

Svar på brev från Lärarförbundet

maj 21, 2010

Till Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund Alingsås den 21 maj 2010

Tack för brev med fråga om vad jag vill med skolan. Som ni säkert vet sitter jag som representant för Miljöpartiet i Barn- och Ungdomsnämnden och i fullmäktige. Jag förstår att brevet är generellt och riktat till alla partier. Vill ni verkligen veta vad jag och MP vill så finns ju BUN:S och fullmäktiges protokoll att läsa. Ni har ju också varit närvarande på mötena flera gånger. Då har ni kunnat både höra och se vad jag har föreslagit och velat göra. När jag har varit ordinarie har jag ofta lagt yrkanden och när jag blivit nedröstad har jag lämnat flera skriftliga reservationer.
I fullmäktige har jag skrivit ett flertal motioner, interpellationer och frågor som gäller resurser till skolan, hur de fördelas och om avsaknaden av skolbibliotek. Det tar lite tid att sammanställa allt detta, men jag ska se till att det blir gjort, så ska ni få det senare.
Jag saknar adress i ert brev. Vart ska jag skicka svaret?
Och när det gäller frågorna om lärartäthet som MP anser är för låga, är det ändå så att:
De siffror ni använder i ert brev inte är samma som de siffror som redovisas av förvaltningen för nämnden. Lärartätheten är låg, men inte så låg som ni skriver i brevet. Vilka källor använder ni?
Fr o m i år använder förvaltningen SCB:s kommunblad där antal lärare utgår från behörighet. Det är inte riktigt samma som personaltäthet. Lärartätheten sjönk från 7,8 år 2008 till 7,4 2009 . Det ser ut som att det är från 8.9 till 7, 4, men riktigt så illa är det inte.
Det allvarliga är att Alingsås ligger nästan en hel lärare färre per hundra elever jämfört med kommungruppen och jämfört med riket, enligt SCB:s kommunblad.
Vad vill då jag och MP göra åt detta? Ja, i november 2009 i budgetbehandlingen i fullmäktige föreslog vi som enda parti en skattehöjning på 10 öre. Det skulle ha givit 6 extra miljoner till skolan. Inget parti stödde oss, men vi gjorde ett försök, uppmuntrade av Lärarförbundets kampanj: Låt inte barnen betala krisen.
Och kanske kommer ni ihåg löpsedeln för AT i nov 2006 där det stod KLEVENÅS ordnar miljoner till skolan. Det var min första insats i fullmäktige då jag argumenterade för stöd till en reservation från s och v som föreslog mer pengar till skolan. Tre borgerliga ledamöter la ner sina röster så att oppositionen vann den voteringen.
Det som förvånar oss i MP är Lärarförbundets insändare i höstas i AT där Ingela Fredriksson uttalade att det är de borgerliga partierna som värnar om skolan. För oss i MP och i övriga oppositionen kändes det som ett slag i ansiktet och vi har ännu inte fått svar på vad Lärarförbundet menade. Var det ironiskt eller inte? Skulle gärna vilja ha ett förtydligande och kanske ett litet erkännande eller åtminstone ett omdöme om vad Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund i Alingsås tycker om våra insatser.
Snart är det val och en ny majoritet kan betyda mer pengar till skolan.
Lena Klevenås, MP

Bara hälften av skolornas pengar går till undervisning!

januari 21, 2010

Bra artikel på DN-debatt idag! Mycket användbar för oss skolpolitiker. Har länge haft på känn att för mycket pengar går till administration men det har varit svårt att bevisa. Bra att veta att bara 50 % går till undervisning. Att elever, och särskilt de med särskilda behov,,inte får tillräcklig hjälp är helt uppenbart. Förslagen är intressanta. Mer pengar måste gå till undervisning och mer resurser till de elever som behöver det bäst.
Vi politiker gör så gott vi kan. I februari förra året gav vi i barn- och ungdomsnämnden i Alingsås i uppdrag till vår förvaltning att analysera de försämrade resultaten i åk 9 och komma med förslag till åtgärder. Igår på nämndmötet fick vi en lista på vad som hänt med de uppdrag förvaltningen fått. Detta uppdrag redovisades som uppfyllt TROTS ATT INGENTING hade gjorts! Som tur var var vi politiker eniga om att upprepa uppdraget till förvaltningen. Massor av mål och s k strategiska planer och skolutveckling finns, med tillhörande tjänster, men när det gäller hur niorna ska klara gymnasiebehörighet till våren är det bara som en liten obetydlig rad i en sörja av ord. och rektorer står ensamma med ansvaret. Ingen skolutveckling där inte.