Manifestation för demokratin

I Alingsås finns ett Demokratiforum, som på uppdrag av kommunfullmäktige för att driva och utveckla den lokala demokratin. Vi är åtta fritidspolitiker, en från varje parti i fullmäktige.

I lördags gjorde vi en manifestation på Kungsgatan. Iklädda gula västar med DEMOKRATIFORUM på ryggen, beväpnade med en enkät och våra ipads, försökte vi komma till tals med alingsåsarna för att få deras syn på hur väl demokratin fungerar i Alingsås. Finns det något parti som speglar deras åsikter? Upplever de att politikerna lyssnar på dom? Är de nöjda med sina möjligheter att påverka det som händer i kommunen?

Vi som är politiker på vår fritid tycker ju att politik är bland det roligaste och viktigaste som finns. För oss som är aktiva känns det väldigt konstigt att bara 3 % av befolkningen är medlemmar i något politiskt part. Och trenden är nedåtgående. Hur kan det komma sig att inte fler vill vara med och påverka vad som sker?

Många ville inte prata med oss, gick förbi o tittade stadigt framåt. Men många stannade upp och svarade snällt på enkätfrågorna. För dem som aldrig pratat med någon politiker var det ju inte lätt att svara på frågan om politikerna lyssnade, så där blev det ibland bara en kommentar: – Har aldrig försökt.

Vi inbjöd alla till två kvällar i Framtidsveckan, den 23 och 25 mars att komma o prata med politiker. Då ska vi åtta vara på Teliahuset vid Stora torget mellan 18-21. Rubriken är: Närproducerad demokrati, vill du vara med?

Det som slog mig efter några samtal var att vi kanske borde agera tillsammans oftare. Var o en för sig inbjuder ju partierna till alla möjliga möten, men då måste man ju redan veta vilket parti man gillar. Kanske är det lättare att komma och prata med fler på samma gång? Vi får se nästa tisdag-torsdag.

En annan intressant kommentar var: Jag har aldrig blivit uppringd! Kunde inte låta bli att fråga om han inte själv hade tänkt på att ta något eget initiativ?

Och det allra mysigaste och längsta samtalet hade jag med en dam, som nog vara i 90-årsåldern. Kom som flykting till Sverige efter kriget, mamma till två barn, hur de blev bemötta och hur det var då och är nu. Med tiggare på gatorna. Vi blev nästa vänner…

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: