Archive for maj, 2010

Pelle fyller 10 år idag!

maj 26, 2010

Vårt första barnbarn fyller 10 år idag. En riktig högtidsdag! Solen skiner. Vi ska ut i skogen och plocka liljekonvaljer. Sedan åka till Olofstorp och hämta honom och Leo när skola slutar i em. Härligt!

Fullmäktige i kväll får vara. Tur att det finns ersättare!

Svar på brev från Lärarförbundet

maj 21, 2010

Till Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund Alingsås den 21 maj 2010

Tack för brev med fråga om vad jag vill med skolan. Som ni säkert vet sitter jag som representant för Miljöpartiet i Barn- och Ungdomsnämnden och i fullmäktige. Jag förstår att brevet är generellt och riktat till alla partier. Vill ni verkligen veta vad jag och MP vill så finns ju BUN:S och fullmäktiges protokoll att läsa. Ni har ju också varit närvarande på mötena flera gånger. Då har ni kunnat både höra och se vad jag har föreslagit och velat göra. När jag har varit ordinarie har jag ofta lagt yrkanden och när jag blivit nedröstad har jag lämnat flera skriftliga reservationer.
I fullmäktige har jag skrivit ett flertal motioner, interpellationer och frågor som gäller resurser till skolan, hur de fördelas och om avsaknaden av skolbibliotek. Det tar lite tid att sammanställa allt detta, men jag ska se till att det blir gjort, så ska ni få det senare.
Jag saknar adress i ert brev. Vart ska jag skicka svaret?
Och när det gäller frågorna om lärartäthet som MP anser är för låga, är det ändå så att:
De siffror ni använder i ert brev inte är samma som de siffror som redovisas av förvaltningen för nämnden. Lärartätheten är låg, men inte så låg som ni skriver i brevet. Vilka källor använder ni?
Fr o m i år använder förvaltningen SCB:s kommunblad där antal lärare utgår från behörighet. Det är inte riktigt samma som personaltäthet. Lärartätheten sjönk från 7,8 år 2008 till 7,4 2009 . Det ser ut som att det är från 8.9 till 7, 4, men riktigt så illa är det inte.
Det allvarliga är att Alingsås ligger nästan en hel lärare färre per hundra elever jämfört med kommungruppen och jämfört med riket, enligt SCB:s kommunblad.
Vad vill då jag och MP göra åt detta? Ja, i november 2009 i budgetbehandlingen i fullmäktige föreslog vi som enda parti en skattehöjning på 10 öre. Det skulle ha givit 6 extra miljoner till skolan. Inget parti stödde oss, men vi gjorde ett försök, uppmuntrade av Lärarförbundets kampanj: Låt inte barnen betala krisen.
Och kanske kommer ni ihåg löpsedeln för AT i nov 2006 där det stod KLEVENÅS ordnar miljoner till skolan. Det var min första insats i fullmäktige då jag argumenterade för stöd till en reservation från s och v som föreslog mer pengar till skolan. Tre borgerliga ledamöter la ner sina röster så att oppositionen vann den voteringen.
Det som förvånar oss i MP är Lärarförbundets insändare i höstas i AT där Ingela Fredriksson uttalade att det är de borgerliga partierna som värnar om skolan. För oss i MP och i övriga oppositionen kändes det som ett slag i ansiktet och vi har ännu inte fått svar på vad Lärarförbundet menade. Var det ironiskt eller inte? Skulle gärna vilja ha ett förtydligande och kanske ett litet erkännande eller åtminstone ett omdöme om vad Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund i Alingsås tycker om våra insatser.
Snart är det val och en ny majoritet kan betyda mer pengar till skolan.
Lena Klevenås, MP

Påverkanstorg och jämkning

maj 18, 2010

I helgen var jag så kallad IPA, inflytandepunktsansvarig på två påverkanstorg på MP-kongressen. Den första var hanterlig, men ett lagom antal frågeställningar och ett lagom antal ombud som ville kommentera och diskutera . Det var varmt och trångt, men det gick.

Det andra påverkanstorget var helt orimligt, hela valmanifestet på en inflytandepunkt! Alltför många skulle diskutera allt för mycket samtidigt. Meningen med torgen är att ombud ska kunna diskutera sig samman när de har likalydande förslag, men då måste de ju också vara där samtidigt och vilja göra det. Det var inte alltid de ville det. Alltför många hade bara fasta mandat. Dvs fick inte förändra det förslag som lagts tidigare. Synd!

Det kändes bra ändå att på en viktig punkt lyckades Lena och Linnea från Halland resp Dalarna att jämka ihop sina förslag om kultur. De hann t o m skriva rent det och sätta upp det på väggen innan tiden var slut. Däremot hann ju inte all de som stöttat de två ursprungsförslagen ta ställning till det jämkade förslaget. De var många, men fanns inte på plats när jämkningen var klar för att ta ställning till slutversionen.

Så hur skulle jag redovisa detta i protokollet? I sex timmar, inklusive en kort lunch, jobbade jag och Daniel som delade på ansvaret för detta påverkanstorg med efterarbetet. Vi tog ner alla lappar, sorterade, läste och skrev protokoll ner på allra lägsta detaljnivå. Hur många som stött det ena eller andra förslaget skulle redovisas liksom vilket som kunde bedömas vara torgets huvudförslag. Allt skulle med. Teresia hjälpte till. Allt skulle in i datorn, godkännas och sedan skrivas ut i god tid inför beslutsgenomgången påföljande dag så att alla fick tid att läsa.

Jag redovisade det jämkade förslaget om kultur som huvudförslag och det gick igenom. Roligt! Och precis som Peter sa, valmanifestet blev bättre än det ursprungliga förslaget.

Gör som i Namibia – bistå med basinkomst!

maj 13, 2010

Vid en skidtur i vintras blev jag uppringd av Göran Hådén som undrade om jag ville vara med på en motion om att bistå med basinkomst. Självklart ville jag det! Nu saknas mitt namn under motion, det är ett misstag. Den har nummer 7.1 och är bifallen av partistyrelsen. Och självklart ska den vara det. Den ligger helt i linje med rapporten om nollsvält som MP antog 2006 och med flera riksdagsmotioner.

Mats Knutsson skriver på svts valsajt att Peter Eriksson inte tycker att det var så bra att bifalla den.
Men då rekommenderar jag honom och alla som tvivlar att gå in på http://www.bignam.org
och att läsa Joseph Hanlons papper It´s possible just to give money to the poor.
http://www.sarpn.org.za/documents/d0001316/P1558-Hanlon_Money-to-poor_2005.pdf

Medborgarlön är kanske ingen bra idé i Sverige, men i länder utan välfärdssystem är det helt enkelt nödvändigt med en ”basic food income”.

FIAN har gjort en rapport med det namnet Basic food income – option or obligation och allt fler människorättsorganisationer och biståndsorganisationer går över till att bistå med just en basinkomst. Det är effektivt och det är billigt.

Rolf Künneman och Ralf Leonhard har för Brot für die Welt m fl skrivit A human rights view of social cash transfer for achieving the millennium development goals. Där finns sju s med referense.

En omsvängning på vad effektivt bistånd är håller på att ske. Långt borta från den nuvarande biståndsministerns typ av effektiviseringar. För visst kan det bli både bättre och effektivare. Basinkomst är en sådan metod.

Politik – hur gör man?

maj 12, 2010

Nu är den klar, min bok om varför jag blev intresserad av politik, vad jag försökte göra och hur det gick. På sätt och vis gick det ju väldigt bra. Hela mitt liv blev mycket intressantare och roligare för att jag i 20-årsåldern bestämde mig för att göra vad jag kunde för att Ödenäs skola skulle öppnas igen. Det lyckades! Och jag blev socialdemokrat. För mig betydde det att jag upptäckte politik som det fantastiska verktyg det är för oss vanliga människor.

Mitt internationella engagemang fick sitt utlopp i det socialdemokratiska partiet där jag stortrivdes, särskilt under Olof Palmes ordförandeskap. Så småningom blev jag invald i riksdagen. Det var helt fantastiskt, men svårt, när man inte gillar att kompromissa. Särskilt inte när jag skulle skära 5 miljarder! i biståndsbudgeten. Efter två mandatperioder blev jag utslängd för att jag var för bråkig.

Det är särskilt kul för mig att S nu tvingas göra det mesta av vad jag ville att vi skulle göra då, på 90-talet. Själv gick jag med i MP 2003. Blev varmt mottagen. Hade jag vetat hur varmt hade jag gjort detta tidigare.

Jag tror på politiken! Kanske kan några fler bli inspirerade att försöka sig på detta viktiga och roliga hantverk. Det är vad jag hoppas med min bok. Du hittar den på GML Print om Demand

Herrljunga MP inbjöd till aktivitetsdag

maj 10, 2010

Den 3 maj ägnade jag hela dagen åt studiebesök i Herrljunga. En viktig och rolig dag för mig, dessutom med varmt och soligt väder. Jag kom tidigt och hann titta in på den härliga gymnasieskolan Kunskapskällan och träffa rektor Lars Lorentzon och lärare för att få en pratstund och en kopp kaffe. Han höll på att läsa en bok, där mitt namn fanns med berättade han. Boken var Takebarn, min pappa Torsten Ingeborns avhandling som han skrev för 20 år sedan. Jag kände mig extra välkommen och det kändes som ett gott omen.

Förra gången jag var på studiebesök i Herrljunga som politiker var hösten 1997. Då satt jag i riksdagen för s och det var ingen riktigt skön känsla jag hade i mötet med Lennart Larsson som var min följeslagare då. Han åkte iväg, innan dagen var slut, till ett möte i Trollhättan. Senare förstod jag: Det var till valberedningens möte, det möte där de beslutade att de, s, inte ville ha kvar mig på riksdagslistan över huvudtaget.

Men den 3 maj sken solen och välkomnandet värmde också. Börje Lundgren, Anna Backman, Stig Andersson och Kerstin Björkgren, alla kandidater till fullmäktige var mina följeslagare hela dagen som handlade om energin, natur och mat. Vi började på Herrlunga elektriska där Gunnar Ingvarsson berättade om omställningen från olja till fjärrvärme och visade tre anläggningar. Det var nästan som en spännande roman att höra om utvecklingen av Trollabo vattenkraftverks utveckling om entreprenörskap, investeringar, ägarförhållanden, motgångar och nu på senare år stora ramgångar.

Herrljungas omgivningar är oerhört vackra. Vi besökte golfbanan, fick en god lunch och en beskrivning av föreningens verksamhet. Vi var vid hembygdsparken Haraberget och fick guidning och blev imponerade av deras aktiviter och museiverksamhet, ett Skansen i miniatyr som drivs med mycket ideellt arbete. Och sist men inte minst ville de visa mig Nycklabacken, Västra Götalands största gravfält vid Fölene kvarn. Dit ska jag återvända!

På kvällen var det så dags för mitt anförande om mat och energi så att det räcker till alla. Det blev som en trevlig pratstund och handlade förstås om allt det som läsarna av min blogg vet att jag engagerar mig i och som gör att jag vill till riksdagen en period till.

Då kom också Britt Östangård, etta på fullmäktigelistan. Roligt att träffa henne också och få gratulera till det goda arbete som MP Herrljunga gör inför valet.

Vem har rätt att använda världens jordbruksmark?

maj 1, 2010

Stater och privata investerare i nord leasar eller köper upp tiotals miljoner hektar jordbruksmark i syd för att i stor skala producera exportgrödor till nord. Denna så kallade ”landgrabbing” är ett allvarligt hot mot alla människors rätt till mat. Särskilt drabbade är människor som lever på landsbygden i syd. Aldrig tidigare har antalet kroniskt undernärda varit så hög, över en miljard.
Världsbanken har insett att situationen för de svältande förvärras och har därför föreslagit några principer för hur uppköp av mark ska få gå till. Dessa ska diskuteras på ett möte som börjar den 26 april. Förslagen stöds av flera stora FN-organisationer. Utgångspunkten är att den köprush som pågår innebär stora risker. Hittills har Världsbanken beskrivit dessa investeringar som positiva och ett bra sätt att öka produktiviteten på landsbygden. Men nu vill Världsbanken att de ska genomföras enligt vissa kriterier så att det inte blir social oro. Man föreslår t ex att man ska respektera de existerande brukarnas rätt till land genom att betala för den, man ska skydda och förbättra levnadsvillkoren på hushålls- och bynivå genom att ordna andra jobb och social service och man ska skydda miljön. Detta är kärnan av de principer som Världsbanken vill införa för socialt accepterad ”landgrabbing”
Men dessa principer utgår inte från verkligheten. De allra flesta småjordbrukare har inte papper på att de äger marken. Själva begreppet äganderätt är ovanligt. Lantmäteri saknas och fastighetsbildning som vi är vana vid är okänt. I Afrika producerar t ex kvinnorna 80 % av maten, men äger bara 1 % av jordbruksarealen. Därför kan de inte sälja den ens om de skulle vilja. Och hur skulle utländska investerare kunna förbättra levnadsvillkoren genom att ta ifrån människor deras mark? Genom att de får jobb? På odlingar för export i t ex Kenya och Uganda är lönen ca en dollar om dagen på ett heltidsarbete. Och de monokulturer som det nästan alltid är frågan om är till stor skada för miljön.
Dessutom förslås principerna bli frivilliga! Därför bidrar förslagen bara till att dölja det faktum att storskaligt industrijordbruk för export aldrig kommer att kunna lösa hungerkrisen i syd. Människor utan köpkraft får bara sina behov tillgodosedda om de bor i ett land med en regering som försvarar deras rättigheter och skyddar deras rätt till att fortsätta bruka den mark de livnärt sig på. Det är också regeringarna som måste ordna sociala trygghetssystem.
Det finns bra verktyg för att förmå regeringarna att göra detta. Enligt konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, ESK-konventionen från 1966, har i stort sett alla länder (USA undantagen) åtagit sig att till det yttersta av sin förmåga och med alla tillgängliga resurser skydda och respektera sina invånares rätt att kunna försörja sig i värdighet. Att tillåta utländska investerare att köra undan människor från de marker de odlar, är ett tydligt brott mot denna konvention. 70 % av jordens småbönder är kvinnor och dessa kränkningar drabbar särskilt dem och deras barn. Även ursprungsfolk är hårt drabbade.
Men snart kommer förhoppningsvis de regeringar som kränker sina invånares rätt till mat att kunna ställas till svars för sina försummelser eftersom ESK-konventionen nyligen, efter många års arbete, fått ett så kallt tilläggsprotokoll. Detta ger individer klagorätt på sina regeringar inom FN-systemet, då deras rätt till t ex mat kränkts. Många länder har redan skrivit under tilläggsprotokollet, men ännu inte Sverige.*
Nu stiger värdet på jordbruksmarken därför att vårt begär och vårt slöseri i nord har lett till att allt större arealer behövs för att tillgodose våra behov. Ägande av mark håller på att bli mycket lönsamt och investerare vill ha god avkastning på sitt kapital.
Men ”landgrabbing” förstör möjligheterna för länder och människor i syd att producera sin egen mat. Detta kan inga principer i Världsbanken ändra på. Den 17 april var årsdagen av en massaker på jordlösa lantarbetare i Brasilien 1996. Vill Världsbanken undvika social oro måste helt enkelt landgrabbingen upphöra. Människor som förlorar sina försörjningsmöjligheter blir lätt desperata.
Lena Klevenås
Ordf. FIAN Sverige
(FIAN Food First Information and Action Network)
* http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.209684-ge-varldens-fattiga-en-chans-att-krava-sin-ratt (24 sept 2009)